Arbetsuppgift 2, Recension: Emma Dahlstrand

Filmrecension

Emma Dahlstrand

1/10-2016

Sociologi

Tumba Gymnasium

Efter stora framgångar med TV-serien Prison Break var regissören Paul Scheuring nu redo för att debutera som både lång filmsregissör och manusförfattare, något han gör galant genom filmen The Experiment som släpptes 2010. The Experiment är en ny amerikansk version av den tyska filmen Das Experiment från 2001 som i sin tur var inspirerad av ett verkligt event på Stanford Universiry från 1971 i USA. Denna film bygger på både sociologin och psykologins villkor och synvinklar, och går ut på ett vetenskapligt experiment om hur människan som individ påverkas av sociala roller samt av att vara i fångenskap. Detta experiment gör dom genom att de noggrant valde ut 26 olika män med olika personlighetsdrag som själva hade anmält sig till experimentet, eftersom de blev utbetalda $14,000 (vilket motsvarar hela 120661,80 svenska kronor i dagens valuta) efter två veckors medverkan, enkla pengar kan man tycka, kanske också därför så många anmälde sig frivilligt?

De 26 männen blir förberedda och sedan skjutsade via buss till en byggnad som ska likna ett fängelse. Där blir de slumpmässigt indelade i olika grupper - sex stycken blir fångvakter och tjugo blir fångar. Av forskarna som står för experimentet får dom tydliga regler: Fångarna ska följa regler som alla är acceptabla och humana (exempelvis äta upp maten de tre mål om dagen de får), och vakterna ska i stort sätt hålla koll på vakterna och se till att de inte bryter mot reglerna och om de gör det ska de på ett lämpligt sätt straffa dom. “All kind of abuse is strictly forbidden” säger forskaren och pekar mot en röd lampa uppsatt på väggen och säger sedan att om våld mot förmodan inträffar så kommer lampan snart att lysa vilket betyder att experimentet avbryts och alla kommer att gå hem tomhänta. Alla deltagare är till början överens över att detta är något som absolut inte får hända, men dom lär sig snart att reglerna går att töja…

Genom filmen får man främst följa två karaktärer: Travis, som är spelad av Adrien Brody, och Barris, som är spelad av Forest Whitaker. Travis introduceras redan i första början av filmen. Vi får träffa hans flickvän, hinna förstå att han fick sparken och förstår då varför han gärna är med i experimentet och kammar hem enkla införtjänta pengar. Hans karaktär är lugn, inte alldeles för pratglad, och han är uppväxt och präglad av tankesättet att “låt ingen trampa på dig” och “stå upp för dig själv”. Barris får vi träffa i samband att Travis träffar honom för första gången innan experimentet, och de två männen utvecklar snabbt en bekantskap. Barris är trevlig, lite trevande, men trevlig. Lugn, han också. Han bor fortfarande hemma, även fast han nästan är fyrtio år gammal, och senare i filmen får man veta att han under sin gymnasietid blivit mobbad, något som satt djupa sår i honom. “See you in there”, säger männen till varandra innan dom skiljs åt innan experimentet, men den Barris som lockas ut när han fick makt och vakt-klädsel på sig trodde ingen.

Under första dagen av de två veckorna i experimentet spelar fångarna basket, men leken slutar tvärt när en av fångarna av ren olyckshändelse råkar kasta basketbollen på en av vakterna, och vakterna stormar ut för att diskutera händelsen. De flesta av vakterna är överens över att det hela var en olyckshändelse och lägger ingen tyngre vikt vid det hela, men då träder en av vakterna fram, Chase, och uppmanar de andra vakterna till att dom ska bestraffa fången. Vi är här inne av en anledning, menar han. De bestämmer sig att bestraffa fången med tio armhävningar trots hans dåliga knän och samtidigt sprider sig maktkänslan hos de alla, och det är här männen börjar definieras som dom blivit indelade.

Vakterna känner makt, börjar inse att de är de som bestämmer, medan fångarna inser att de inte har mycket till val än att följa deras order. Genom denna händelse visar sig Sociologins begrepp om sekundär socialisationen. Gruppen tar efter Chases beteende och “norm” (som fångvaktare) för att passa in i gruppen.

Ju längre tiden går, ju hårdare blir straffen, och både parter börjar tämja på gränserna, i synnerlighet vakterna. Barris trivs i sin maktposition, utnyttjar den, och ilska och ångest från gymnasietidens mobbning och förhållandet med sin mor förskjuts på fångarna. Han tar med sin aggressivitet ledarrollen bland vakterna och blir på så sätt vad sociologin skulle kalla för en agent. En agent är den som lär ut normer, beteendemönster och annat. De andra vakterna ser upp till Barris och gör som han gör, även fast dom kanske inte hade gjort samma sak om dom var ensamma. Det blir en slags gruppdynamik och grupptryck. Längre in i filmen har vakterna väckt och “kidnappat” Travis in till deras rum och rakar av honom håret. Händelsen avslutas med att Barris ställer sig och kissar på Travis när han ligger fastbunden på golvet med tejp över munnen. Även fast detta är så grovt och otrevligt gjort, är det flera andra vakter som hänger på och gör detsamma. Dock är det en fångvakt som väljer att inte kissa på Travis och går emot gruppen och grupptrycket, och står därför kvar i sin primära socialisation, normer han fått hemifrån; från vänner, familj och andra nära och kära.

Både experimentet i syfte och filmen visar starkt i vad makt och “sociala roller” gör med människor. För mycket makt är sällan positivt för en individuell individ, och det kan man se i fallet med Barris som utvecklar en oerhört otrevlig sida. Att männen snabbt “växer in” i sina roller (som utöver experimentet bara är på låtsas) som vakter och fångar är något man kan se i det verkliga samhället, bara i kanske inte så robusta fall. Jag som tonåring tar upp beteenden, normer, kultur och så vidare från människor i min omgivning, som gör att jag beter mig på ett visst sätt, precis som i filmen. På så sätt tycker jag filmen lyckades förmedla något som blir som en tankeställare, man tänker; skulle det här kunna hända mig? Händer det här mig just precis nu, bara i en annan situation? I övrigt tycker jag att filmen var både bra och känsloladdad. Jag blev positivt överraskad av filmen då jag läst att kritiker tycker denna film är dålig i jämförelse med orginalfilmen Das Experiment. Den lyfter noga fram sitt budskap och lämnar inte en själ oberörd.