Arbetsuppgift 2, Recension: Aleksandra Stamenkovic HU14

The Experiment

Filmen The Experiment regisserad av Paul Scheuring, är inspirerad av en verklig händelse som är känd som The Standford Prison Experiment vilket ägde rum vid Stanford University, 1971. Detta var ett experiment gjord för att studera hur människan agerar i fångenskap samt i en ledande roll och hur sociala roller påverkar ens beteende. Experimentet utgick från att valfria män slumpmässigt blev valda till att antingen spela rollen som fånge eller fångvaktare i en fängelseliknande miljö under två veckor. Om allt fungerade bra skulle försökspersonerna få betalt, men det fanns dock vissa villkor.

Fångvaktarna var tvungna att utgå från fem regler: 1. Fångarna måste äta upp allt på sin tallrik tre gånger om dagen, 2. 30 minuters rast dagligen, 3. Fångarna måste vara inom sina utsedda områden, 4. Fångarna får inte adressera fångvaktarna utan att ha blivit adresserade först, 5. Fångvaktarna får absolut inte använda våld mot fångarna.

Samtidigt var fångvaktarna tvungna att komma på samt utdela ett proportionerligt straff till fångar som inte hade skött sig inom 30 minuters tid då händelsen väl hände. Om fångvaktarna misslyckades med detta så skulle en röd lampa lysa vilket betydde att experimentet var slut och ingen fick betalt. Samma sak gällde om någon ville sluta och överge projektet. Experimentet stoppades dock bara sex dagar efter att det hade börjat.

Filmen börjar med att huvudkaraktären Travis får sparken från sitt jobb och går med på att vara en del av detta experiment för att tjäna pengar. Samtidigt lär han känna Barris som han utvecklar en slags vänskap med. De blir dock separerade då Travis blir tilldelad rollen som fånge och Barris till fångvaktare.

När experimentet väl börjar första dagen så går det bra mellan fångarna och fångvaktarna. Detta ändras dock snabbt när en av fångarna genom en olyckshändelse råkar skada en av fångvaktarna med en basketboll. Trots att majoriteten av fångvaktarna ansåg att det var en olyckshändelse så poängterar en av dem; Chase, att den röda lampan kanske kommer att lysa inom 30 minuter om de inte ger ut ett proportionerligt straff. Det vill säga att ingen då skulle få betalt. Under filmens gång blir fångvaktarna allt aggressivare i sina metoder med att få fångarna att följa reglerna, och experimentet går överstyr.   

Hela experimentet var präglat av socialisation, dvs. att alla deltagarna tog till sig sina roller på ett så pass sätt att de skulle överleva i det här ”fängelset”. Den första typen av socialisation som visades hos deltagarna var primär socialisation. Deltagarna visade sina värderingar samt uppfostran genom sättet de betedde sig mot varandra, samtidigt som de visade upp deras position samt roll i sättet de hanterade symbolisk interaktionism. Två bra exempel som ger kontrast är duschscenen:

1. När fångvaktaren Bosch ber Travis om ursäkt för att fångarna måste duscha nakna framför alla; samtidigt som fångvaktarna är de som håller i vattenslangarna.
2. När fångvaktaren Chase uppmanar en av fångarna som är homosexuell att vända sig mot fångvaktarna. När fången nekar och säger att de andra fångarna inte behövde göra det så kallar Chase honom för ”Boy George”[1] i en förnedrande ton och frågar om fången inte vill visa sitt lilla könsorgan.  Den andre fångvaktaren Helweg uppmanar då Chase att ”sluta vara så bögig.”

Den sekundära socialisationen visar sig så fort basketbollsincidenten äger rum bland fångvaktarna. Fångvaktaren Chases anmaning till att bestraffa alla fångarna till tio armhävningar spred en maktkänsla hos de andra fångvaktarna, bl.a. Barris, och formade deras sociala identitet.

Det gav grund till ett slags ”vi mot dem” – känsla samt förstärkte både fångvaktarnas och fångarnas tro på sin egen roll och verklighetsuppfattning.   Deltagarnas definition av uppfattning ändrades, då en ny form av makt hade visat sig vilket ledde till att alla helt plötsligt inte var jämlika. Fångvaktarna lärde sig av sin grupp att vara aggressiva mot fångarna för att den röda lampan inte skulle lysa samtidigt som fångarna uppmanar varandra att stå upp mot fångvaktarna som berövar dem deras mänskliga rättigheter.

Agenterna som uppstår inom de två grupperna är Travis och Barris; Travis går emot fångvaktarnas order vilket inspirerar de andra fångarna till att göra samma sak, medan Barris uppmanar de andra fångvaktarna att ta i med hårdhandskarna för att kontrollera fångarna. Dubbel socialisation uppkommer också, då fångvaktaren Bosch går emot Barris ledarskap samt position och får de andra fångvaktarna att tveka.  

Den tertiära socialisationen var forskarna som alltid hade sin närvaro genom kameror, de fem reglerna samt den röda lampan. Fångvaktarna kom att använda de fem reglerna som ett maktmedel för att visa vem som bestämde samt hitta en anledning till att få kunna utdela ett proportionerligt straff.  Deltagarna (främst fångvaktarna) fick en slags trygghetskänsla i vetskapen att forskarna ser vad de gör hela tiden. De kunde då skylla ifrån sig sina handlingar med argumentation att forskarna skulle stoppa dem om de inte ansåg det acceptabelt.

Samma princip gällde den röda lampan: så länge den inte lyser rött så rättfärdigas alla handlingar för den goda saken. Här kan vi utgå från ”Thomasteorem” som menar på att ”Det vi subjektivt uppfattar som verklighet kommer att bli vår utgångspunkt när vi handlar.”

Förväntningar och sanktioner genom filmens gång får vissa av deltagarna att erfara en rollkonflikt, dvs. att de inte längre vill spela den roll de ha blivit tilldelade men som de inte verkar kunna fly ifrån. Tre exempel på detta är:

1.       När Travis bryter ihop i hörnet av sin cell och gråter; full av hopplöshet och förtvivlan över sin situation.

2.       När Travis skapar ett uppror i cellerna och han hoppar upp mot stängslet, skriker desperat till forskarna genom en av kamerorna.

3.       När Bosch inte längre kan acceptera de andra fångvaktarnas beteende mot fångarna och säger att han ska lämna experimentet.
    

Denna film var väldigt intressant samt ett bra studiemedel för elever som studerar Psykologi eller Sociologi. Den är dock inte enkel att se på, men om man verkligen ska se människan i dess verkliga skepnad, (dvs. när man inte är rädd för konsekvenserna från en samhällsstruktur som säger till oss vad som får och inte får göras, när människan bara drivs av impulser som rättfärdigas när lagen annars skulle behandla handlingen som omoraliskt), så är detta en väldigt bra film.

---

[1] En homosexuell pop artist under 80 – talet.