Arbetsuppgift 2, recension: Saga Adolphsson

Saga Adolphsson

The Experiment 

Bakgrund

The Experiment är en dramathriller regisserad av den amerikanske författaren samt regissören Paul Scheuring. Filmen släpptes år 2010 och är en nyare amerikansk version av den tyska filmen Das Experiment, som regisserades av Oliver Hirschbiegel och släpptes år 2001. De baseras på det så kallade ”Stanford prison experiment” som skedde år 1971 där ett antal studenter, frivilligt anmälda till experimentet, fick leva i fångenskap samtidigt som de observerades av forskare.

Philip Zimbardo, som är en amerikansk psykolog, ledde gruppen av forskare och tillsammans ville de ta reda på hur människans beteende samt sociala roller förändras i takt med att tiden i fångenskap blir allt längre och längre. Den amerikanska flottan finansierade experimentet och anledningen till det var att de ville få mer information om varför vissa oväntade konflikter uppstår i fängelser samt inom marinkåren. Det var endast män som deltog i Stanfordexperimentet, dock 24 till skillnad från filmen där 26 män deltog, och detta gjorde de i utbyte mot en summa pengar som betalades ut i efterhand. Experimentet har fått hård kritik eftersom det anses ha varit oetiskt samt ovetenskapligt.

Filmens händelseförlopp

Filmen börjar med att vi får följa Travis Cacksmackberg som ser en annons i en tidning där de söker män som vill delta i ett säkert experiment som kommer pågå i 14 dagar, i utbyte mot $14,000. Han bestämmer sig för att åka på intervjun, eftersom han nyligen förlorat sitt jobb och inte vill göra tjejen han träffar besviken. När han kommer till platsen där intervjun inför experimentet äger rum möter han även Michael Barris, som är 42 år gammal och behöver tjäna pengar eftersom han bor tillsammans med sin mamma som inte längre kan arbeta på grund av en höftskada.

Både Travis och Michael blir antagna och åker därefter med 24 andra män till en isolerad byggnad för att sedan bli uppdelade i två grupper, där sex män blir vakter och resterande 20 fångar. Michael tillhör gruppen vakter och Travis får agera fånge vilket resulterar i att de även får olika instruktioner gällande vad som förväntas av dem. Vakterna får i uppdrag att inte låta fångarna röra vakterna eller lämna någon mat som de har blivit serverade och om de av någon anledning skulle bryta mot någon av reglerna, måste vakterna komma på ett passande straff inom 30 minuter. Om de misslyckas med att fullfölja de krav som finns har de blivit tillsagda att en lampa kommer börja blinka rött, vilket innebär att de har misslyckats med uppdraget och inte heller kommer få betalt.

Under tiden i fängelset börjar det spåra ut mer och mer, vilket till en början beror på att vissa av vakterna vill visa att fångarna är i underläge samtidigt som ingen vill lämna uppdraget utan att få betalt. Ett exempel är när fångarna spelar basket och en av vakterna av en olyckshändelse får bollen i ansiktet vilket de sedan bestraffas för genom att varenda en får göra armhävningar. Travis och Michael som hängde ihop tidigare, slutar tvärt när Michael börjar agera allt mer och mer sadistiskt samtidigt som Travis står upp för de resterande fångarna, vilket inte alls uppskattas av vakterna. Det börjar med att Michael kommer på en bestraffning som de använde sig av på en av hans skolor, vilket han sedan utsätter Travis för och när han sedan får beröm av de andra vakterna märks det att han blir glad och känner sig som en del av ett gäng. Det framgår under filmens gång att han tidigare blivit mobbad och det faktum att andra människor nu känner uppskattning för något han gör, tillsammans med hans stora behov av pengar, resulterar i att han kommer på allt hårdare bestraffningar. Vid en tidpunkt kissar han tillsammans med de andra vakterna på Travis och en annan gång får han de andra vakterna att doppa hans huvud i toaletten tills han får Travis att känna sig underlägsen och säga ”Jag är en fånge”.

En av fångarna, som delar cell med Travis, mådde under en stund väldigt dåligt på grund av att hans diabetes och Travis bad då en av vakterna att hämta cellkamratens insulin som fanns bland deras ägodelar, vilket de egentligen inte fick använda sig av under vistelsen i fängelset. När vakten hämtade insulinet och blev påkommen av de andra vakterna, misshandlade de honom för att sedan ändra hans roll som vakt till fånge. Efter allt fler våldsamma incidenter demonstrerar Travis med de andra fångarna genom att ta av sig sina tröjor för att visa de bakom kamerorna att experimentet är slut och att de ger upp. De ignorerar dock detta och det slutar i ett upplopp som bidrar till att en av fångarna dör på grund av att Michael slår ett järnrör mot hans huvud. Efter ett tag öppnas dock portarna, trots att fångarna har bett under en längre stund, och experimentet avslutas redan dag sex.

På bussen hem sitter alla för sig själva och funderar över vad de nyss har varit med om. En av Travis cellkamrater hade tidigare jämfört människors och apors beteenden när de hamnar i en situation som fångatagna, vilket Michael ansåg var en konstig jämförelse. Samma person sitter bakom Michael på bussen under hemresan och frågar då Michael om han fortfarande ansåg att det var en konstig jämförelse, varpå Michael svarar att han tycker det, eftersom vi människor fortfarande kan förändra det beteendet.

Tankar kring händelser

Filmen bygger väldigt mycket på de sociala strukturerna - strukturalism. Alla individer blev påverkade av sina nya roller, vilket tydligt märks eftersom de flesta av vakterna var otroligt nöjda med sin maktposition, medan fångarna istället ville bevisa att de inte alls hade låg status, som till exempel när Travis vägrade säga ”Jag är en fånge” eftersom han inte villa hamna i underläge. Det fanns även spår av de patriarkala strukturerna vilket märktes tydligt eftersom de använde uttryck som ”sluta bete er som småtjejer” i ett negativt syfte. Flera av killarna var troligtvis påverkade av machokulturen, som de flesta är, vilket innebär att de ville framstå som coola och kaxiga inför varandra eftersom de insåg att de stod inför en prövning.

Det går att konstatera att människorna förändrades som resultat av fångenskap samt rollkonflikter och att detta drabbade både de som var vakter men även fångarna. Travis var innan experimentet helt emot våld och liknande beteenden, men i slutet av filmen kunde man se hur han slogs mot bland annat Michael, vilket skulle kunna bero på det faktum att han var rädd för sitt liv, men också hämndlysten. Michael hade mördat hans cellkamrat och efter det jagade Travis Michael med ett järnrör, vilket inte stämde ihop med den värdering Travis hade innan han flyttade in i fängelset. Michael var inte heller den typen som framstod som en våldsam person utan detta var något som växte fram i takt med att han påmindes om sina egna barndomsminnen samt tyckte det var skönt att känna tillhörighet till en grupp.

Erik Goffman var en amerikansk professor i antropologi och sociologi som skrev boken Jaget och maskerna, som utgår från det dramaturgiska perspektivet, och den beskriver hur människor beter sig mot varandra i vardagliga situationer. Goffman menar att vi människor bland annat funderar över den fysiska miljön och vilka förväntningar som finns på de roller vi har. Det faktum att människornas beteende förändrades i filmen är ett tydligt exempel på hur vi anpassar våra roller i syfte att passa in i den situation vi befinner oss i. Under de första timmarna såg de ut som att de flesta fortfarande försökte bete sig som vanligt och både fångarna och vakterna drog små skämt med varandra, men allt detta förändrades i takt med att de insåg att de var tvungna att upprätthålla en viss roll för att slippa lämna experimentet utan pengar och för att slippa bli bestraffade, vilket kan jämföras med att de var rädda för konsekvensen, sanktionen.