Arbetsuppgift 10: Hur jämställda är kvinnor i Sverige? Aleksandra Stamenkovic HU14

FN skapades 1945 så att andra världskrigets omänskliga handlingar aldrig skulle kunna upprepas igen. Det var då globala mänskliga rättigheter stiftades. På grund av att de länder som accepterade rättigheterna fortfarande diskriminerade kvinnor på flera fält; ekonomi, kultur, politik, så skapades Kvinnokonventionen. Idag är 185 länder med i Kvinnokonventionen, dock säger Somalia samt USA nej. Siffermässigt är detta ett bra resultat, men i praktiken accepterar inte många av dessa länder en del av bestämmelserna, bl.a. kvinnors rätt att få barn samt rätten att ärva. Sverige sa ja till Kvinnokonventionen år 1980, dvs. att Sverige bestämde sig för att få slut på all diskriminering mot det kvinnliga könet.   

Boken ”Hur jämställda är kvinnor i Sverige” är skriven av Kvinnolobbyn, en samlingsorganisation skapad för svensk kvinnorörelse. I boken tar Kvinnolobbyn upp 16 bestämmelser som dem tycker är de viktigaste. De anser att Sverige gör ett bra jobb med att motverka diskriminering med diverse lagar, planer samt utbildning angående ämnet, men att det dock saknas bestämmelser både för att kontrollera att lagarna följs samt straff för de som inte följer sagda lagar. Kvinnolobbyn menar på att om regeringen betalade lön till folk som skulle jobba med jämställdhet inom sitt faktiska yrke istället för att enbart frivilliga kämpar utan betalt; skulle vi ha ett helt annat resultat i Sverige än hur det ser ut idag. Även en jämställd ekonomi skulle visa på en jämställd regering.

  

En klassisk visualisering av kvinnodiskriminering är ett stenålderssamhälle, dvs. ett samhälle där kvinnan ej får ha utbildning, anses anmält dum, ej får ha manliga vänner, ej får gå ut utan något manligt sällskap, måste ta hand om hem och barn osv. Om man vill vara mindre dramatisk kan man även titta på den moderna diskrimineringen; att kvinnor får mindre lön än män för exakt samma yrke och slit. Men vad Kvinnolobbyn tar fram för fakta samt jämför med bestämmelserna är chockerande. Dock källkritisk kan man ej heller inte ignorera en samlingsorganisation som samverkar i FN:s Kommission för kvinnors rättigheter.

Ett av de många chockartade fakta var inom Legitimation och id – kort som bryter mot Bestämmelse 3; Lika rättigheter; ”Kvinnor som är medborgare i andra länder måste ha någon nära familjemedlem med sig om de ska skaffa nytt id-kort. Familjemedlemmen ska bevisa att kvinnan är den hon säger att hon är. Om en kvinna har blivit slagen eller hotad av hedersvåld och brutit kontakten med sin familj kan hon inte skaffa nytt id-kort eller bankkonto. Utan id-kort kan hon inte heller söka vård.”

Senaste rapporten angående jämställdhet som Sverige lämnade in till FN:s Kvinnokommitté var år 2006, där de till och med då uttrycker sig oroligt för otillräckliga åtgärder inom sakfrågan. Man kan se produkten av de otillräckliga åtgärderna idag, och det verkar inte se så mycket bättre ut.