Arbetsuppgift 2, Recension: Isabelle Johansson

Filmen jag har sett är “The Experiment” som är en amerikansk drama-thriller, baserad på en riktig historia. Filmen är baserad på Standfordexperimentet som ägde rum år 1971. Detta experiment gick ut på att en grupp volontärer skickades till ett fängelseliknande ställe där de tilldelades olika roller som de skulle upprätthålla under två veckor. Syftet var att undersöka hur dessa människor skulle påverkas i den fängelseliknande miljön. Deltagarna utlovades 10.000 dollar var för att delta i experimentet.

De volontärer som ställt upp på detta experiment bestod mestadels utav människor som var arbetslösa, eller som av annan anledning var i desperat behov utav pengarna. När de väl anlände vid det fängelseliknande stället mitt ute i ingenstans, delades deltagarna upp i två grupper; fångvaktare och fångar. Meningen med experimentet var att man skulle upprätthålla sin roll konstant under dessa två veckor. Detta skulle göras utefter de regler som experimentledarna satt upp. Om minsta tecken på våld visades skulle de röda lamporna tändas vilket innebar att experimentet avslutades. Ingen skulle då få sina pengar. Efter det första användandet utav våld inser fångvaktarna dock snabbt att de kan använda en stor mängd våld utan att lamporna tänds. De börjar därför utnyttja sin frihet att använda våld såpass mycket att experimentet går helt och hållet överstyr. Efter sex dagar av extrema straffmetoder så som att bli inlåst i en liten tub, bli kissad på, ren misshandel och tom våldtäktsförsök, gör fångarna uppror och experimentet avslutas.

Filmens främsta huvudkaraktär är den arbetslöse, unge mannen Travis. Filmen börjar med att han förlorar jobbet, vilket är anledningen till att han väljer att delta i detta experiment. Man förstår att Travis är något utav en fredskämpe då man även får se hur han deltar i en demonstration emot krig. Där träffar han en likasinnad tjej och man kan urskilja vad Travis har för världsbild och ideal genom deras konversationer. Han är emot våld och krig, han är emot religion och regler. Han är en rättvisans man, kan man säga. Han får rollen som fånge. Den fånge som kommer att utsättas allra mest för fångvaktarnas våldsamma metoder.

Den andra huvudrollen har Michael Barris. Barris karaktär var en man i 40-årsåldern som fortfarande bodde med sin mamma. Han behövde pengarna för att kunna betala deras hyra. Han blir tilldelad rollen som fångvaktare och börjar väldigt snabbt inse hur njutsamt han fann det att ha denna form av makt. Barris värderingar skilde sig väldigt mycket från Travis, vilket är den främsta anledningen till att de flesta konflikter skedde mellan just dem. Under experimentets gång kan Travis inte accetera Barris omoraliska metoder för att hålla ordning på fångarna, och Barris kan i sin tur inte accpetera att Travis inte respekterar den makt han själv tycker sig ha. Detta skapar somsagt många konflikter och det är där våldet börjar.

Ett exempel på detta är när en annan fånge, diabetikern Benjy Putterman, tydligt har fått ett blodsockerfall. Det är uppenbart att han mår extremt dåligt och snabbt behöver få i sig socker.  Barris, i sitt sätt att vilja få sin makt respekterad och bekräftad, väljer att ignorera detta faktum och tvingar Putterman att delta i dagens aktivitet som alla andra fångar. Han kan inte ens kompromissa när Benjy säger att det enda han behöver är den Twix som han har i sin väska. Detta är något som Travis inte kan gå med på, och han väljer då att säga ifrån. Därmed uppstår en konflikt. Enligt Travis är det självklart att en människas hälsa går i första hand. Oavsett hur situationen ser ut så är det viktigaste att Benjy’s sjukdom tas om hand om. Enligt hans världsbild finns det alltså inget annat än att ge honom sin Twix. Enligt Barris är dock det viktigaste att reglerna följs. Att rollerna upprätthålls. Han såg på saken som så att det faktum att Putterman, som fånge, var tvungen att följa reglerna, gjorde att det inte fanns något annat alternativ.  Skulle alla fångar ställas upp, så skulle alla fångar ställas upp.

Jag tycker filmen var riktigt bra. Den skildrar väldigt bra hur olika, olika människor kan påverkas i precis samma situation. Hur kom det sig att just Barris blev ledare? Varför såg även de andra honom som ledare? Var verkligen alla okej med hans extrema strtaffmetoder? Jag tror Barris besatte rollen som ledare iom att det var han som kom med den första fungerande idén för att få tyst på fångarna. Efter att fångarna inte hade tagit order från en av vakterna menade Barris på att, om de inte fick använda våld fick de använda sig av nåt annat. Förödmjukelse. Den natten sprutades fångarna med brandskum och Travis blev fastkedjad i ett galler. Än sålänge var alla vakterna med på det. De tyckte det var en fungerande idé och antog antagligen att Barris skulle komma med fler bra förslag. Därmed ser även gruppen honom som ledaren. Nästkommande natt är dock den natt när allt börjar gå överstyr. Återigen är det Travis som ska straffas för hans bristande respekt för fångvaktarna. Han blir därför uppdragen ur sängen mitt i natten och fastbunden i en stol. De har även tejpat för hans mun. Den första våldsamma aktionen är efter att Travis säger “Dra åt helvete, din sjuke jävel” till Barris. Det brister för Barris och han sparkar omkull stolen som Travis sitter fastbunden i. Han ställer sig sedan och kissar på Travis och får med sig ett flertal av de andra vakterna. Nu är det dock några av de andra vakterna som börjar bli oroliga.  Alla deltog inte i förnedringen utav Travis och en av vakterna hotade tom med att hoppa av experimentet om de andra fortsatte på samma vis. Det är dock redan en majoritet som väljer att fortsätta se Barris som ledaren vilket innebär att hans roll redan är etablerad. Det är nästinitll omöjligt för någon annan av vakterna att inta den positionen nu.

Samma vakt som hotade om att hoppa av, gick även bakom ryggen på de andra vakterna för att kunna hjälpa den diabetiske deltagaren med sin sjukdom. Det är detta som gör filmen så intressant. Denna vakt och Barris hade fått precis samma roll och hade blivit uppmanade till att agera på precis samma sätt. Ändå beter de sig helt olika. Barris tar på sig ledarrollen. Många av de andra.deltagarna ser honom gärna som ledare också, men den här vakten kan helt enkelt inte gå med på hur Barris vill styra stället. Många av de andra vakterna följer bara gruppen, även om de kanske någonstans inser att det är fel. Just denna deltagare väljer dock att gå emot gruppen. Varför var han den enda? Var det för att han var den enda som ansåg att det de gjorde var fel, eller var han den enda som var självständig nog för att följa sina egna instinkter?

Jag tycker även filmen visade på ett väldigt intressant sätt hur lättpåverkade människor är av roller och de förväntningar dessa bär med sig. Under experimentets gång rättfärdigade de flesta vakterna det de gjorde. De gjorde ju bara vad de hade blivit tillsagda att göra. De skötte sitt jobb. Det är jättesvårt att veta hur man själv skulle påverkas i en sådan situation. Jag tror inte Barris innan han deltog var medveten om vad han var kapabel till. Ingen visste det. Jag tror dock de flesta människor är kapabla till att göra vad som helst så länge man någonstans kan rättfärdiga det. Som i filmen, de flesta vakter rättfärdigar våldet med att de bara följde order. Fångarna skulle straffas proportionerligt. Barris ledde gruppen och gruppen lyssnade på honom. Det blir svårt att avgöra rätt och fel i en sådan situation. Människan är ett flockdjur och vi följer därför gärna gruppen. På samma sätt som fångvaktargruppen fick en ledare fanns även en ledare bland fångarna. Travis var en form av ledare för fångarna vilket var en stor del i varför han straffades så hårt. Travis ledarskap ledde dock inte till något dåligt på samma sätt som Barris. Tvärtom så var det tack vare Travis som fångarna gjorde uppror och experimentet kunde avbrytas. Det jag vill säga med det är att jag tycker filmen tydligt visade att grupper alltid har en ledarposition vars roll någon alltid tar, oavsett om denne gör det av goda eller onda syften.

Jag är väldigt glad att jag såg denna film. Den väcker många tankar, särskilt då den är baserad på en sann historia. Även om filmatiseringen såklart är en överdriven skildring av de verkliga händelserna så framställer den människans beteende i grupp på ett väldigt verkligt sätt.